Tystlåtande skrik dånade i baksätet men skriket kunde snabbt gå över till en slags belåtenhet. Belåtenheten kunde snabbt bli livsfarlig och gå över i frustration. Frustrationen smittade av sig i bilen. Det smittade av sig nästan lika snabbt som svin influensan. Jag svalde och försökte tänka på annat men tanken fanns kvar där, som ett plåster, det var till en början smärtsamt att ta bort men gick nog ganska snabbt över till lättnad. Den argsinta tanten som just gått över gatan sneglade med en elak blick på mig. Vad skulle jag göra? Skulle jag snabbt blicka tillbaka elakt eller bara visa mig trevlig. Jag var den snälla typen. Det tycker jag i alla fall och de flesta andra också. Just såhär kunde skilsmässan kännes i sin helhet!