Varför ska man ha konfirmation? Eller varför ska man konfirmera sig? Den frågan frågar jag mig själv varje gång vi har konfa-träffar. Varför konfirmerar jag mig? De allra flesta verkar göra de för deras belöning efteråt. Är jag den enda person som känner att de är en del av livet. Att konfirmera mig. De känns verkligen som de är en sak man måste göra. Jag menar man måste ju äta och man måste också konfirmera sig. Så känner jag. Men så är de inte för alla. Jag är nog ändå halvt kristen eftersom jag konfirmerar mig. De känns som jag har fått tecken på något sätt. 

Dagens observation är att jag känner mig tom. De känns som allt händer så fort som om livet springer iväg ifrån mig och andra sidan känns de som ett år innehåller två år. Under somrarna finns de ingen depression för då lever man mer i nuet. Nu under höst/vintern eller snarare vintern nu då så lever man mer i de som hände förut. de gör i alla fall jag. Man tänker tillbaka på sommaren som varit. Men de kommer ju en  ny sommar. Sommaren inkommer om 125 dagar. De känns som oändlig tid. Men allting har sin gång.

Skolan var en tiondel av våra liv, i alla fall grundskolan. De var en stor tid av våra liv och de gjorde stora intryck eller de skulle göra stora intryck av våra kommande framgångar och skoltiden kommer vi alltid att minnas. Som de känns nu så känner jag mig redo för gymnasiet. Men jag gör inte de om man tittar på uppgifterna som bjuds i de klasserna. Jag vill att livet ska skynda iväg lite. Så att man kan börja leva livet mer än vad som görs för tillfället. De är som sagt samma visa varje dag. De är jag trött på jag vill bjudas på överraskningar eller ett tecken från ovan att de snart skulle hända något i mitt liv. Något intressant eller spännande.

Livets eviga väg är full med oväntade besök och de är fullt med överraskningar, men livet i sig självt är nog ändå rätt överraskande. Då kan de i sin tur vara skönt med att vissa saker kommer i rutiner. Så slipper man liksom sköta livet själv utan vissa saker kommer utan att man egentligen tänker på de. I denna bild visas de bara en väg, men man kan definiera vägar med olika ord, hopp, glädje eller sorg. Jag drar egna slutsatser om allt.