De började bli jobbigt att vistas i skolan. Eller vistas överhuvudtaget. Allting som man tänkte på kretsade omkring kärleken. Men jag vet inte om de bara var mitt naturliga sätt att se på saker och ting. Men jag ville verkligen inte tänka mer på kärleken, för vissa gjorde de lycka för mig var de bara ett ångest moment. Om de nu var så att man var kär i någon som fanns inom skolans väggar, hur gjorde man då för att fly?